Sluttampen.

Jaa nu kan man inte säga att det är lång tid kvar, jag är nu i v.37 (36+1)
och idag var vi på vårat sista tillväxt ultraljud för twinsen.
De låg som de gjort hela tiden med rumporna ned, ända som var lite skillnad
var att nu låg de inte i fosterställning utan mer dubbelvikta som fällknivar typ.
Utrymmet är väl inte så stort längre så det går och ligga på så många sätt.

Detta betyder iaf att nu kommer jag få genomgå ett kejsarsnitt och det känns
mer än okej, det gör att jag när jag fått brevet från Mälarsjukhuset om vilken dag
som förmodligen kommer bli tvillingarnas födelsedag så kan jag börja kryssa av dagarna
För just nu har en månad känts gigantiskt långt bort och jag har känt att
jag verkligen inte skulle orka att gå så här med en mage som ökar hela tiden i vikt
och en ovisshet när det väl kommer sättas igång.

För oj va trött jag är, jag är trött just nu hela tiden. Skulle kunna sova bort de
här två veckor som förmodligen är kvar om jag hade fått.
Drabbades i helgen av en förkylning som inte riktigt vill släppa.
Eller jaa de mesta av den har släppt har bara en nästäppa som dröjer sig kvar
och nästäppa om en bara på natten hade jag innan förkylningen också.

iaf tänkte jag dela med mig av lite värden då jag var på mvc förra veckan
och det togs inte så många värden utan vi förlossningsplanerade mest.

SF-mått: 41
Blodtryck: 135/80

Bebisars hjärtljud: 148/152

På tul:et fick vi även veta att Baba väger 2100gr och Doktorn 2350gr.
Vilket jag iofs tyckte var rätt dålig viktökning om man jämför med vad de gick upp sist.
Nu hade de "bara" ökat 200 gram var på 3 veckor, hade hoppats på vikter runt 2500gr.
Men jag tror uträkningarna är lite fel dock och min teori om det baserar jag på att
vid mätningarna mäter de huvudmått, magmått och även lårbenet.
Detta verkar sedan slås ihop och få ut någon slags total summa.
Då vi vet att viras huvud men även mitt och Ps ligger lite under de normala så
tror jag detta gör att de tror att twinsen uppskattas väga mindre än vad de egentligen gör.
Sen finns ju såklart en felmarginal också på +/- 10%.

Men nu har dom 2 veckor på sig att komma upp till 2500gr som jag tycker
är en helt okej vikt som de gärna får väga och över när de väl kommer ut.
Så nu är det bara att vänta kvar. :-D

Magrörelser.

Doktorn håller låda inne i magen. :-)

MVC-Bersök V.35

Glömt att skriva in förra veckans MVC-besök och även TUL resultat.

Mina värden var:
SF-mått: 39/40 (Kunde inte känna kanten då den var under revbenen)
Blodtryck: 132/80
Järnvärden: 119

Blodvärde: 5.7

Twinsens hjärtslag: 138/148

Finns inga resultat att jämföra med viran.

På tillväxtultaljudet så vägde Baba 1935 och Doktorn 2085,
vilket är en ökning på nästan 700gr för Baba och 630gr för Doktotn 
och det motsvara typ -8% och -2%, väldigt fina siffror. 
Så min BM var inte förvånad över min dipp i järnvärde som jag hade 
haft utan det var för att twinsen helt enkelt hade en tillväxtperiod.

Sen pratade det lite om kejsarsnitt eftersom vid tillfället låg båda med huvudet upp.

Dock vet jag inte riktigt hur dom ligger nu, Baba har liksom försvunnit. Hehe

Kanske låter lite konstigt men de har legat lika dant ända sen vi började med TUL

och efter det har jag kanske inte alltid känt dom i det läget men så gott som. 

Men sen i fredags var det så har Baba försvunnit och Doktorn har brett ut sig 

och ligger nu tvärs över hela magen, hon tar verkligen plats den lilla. 

Dock gör detta svårare för mig att känna fosterrörelser från Baba som 

man nu i slutet ska känna varje dag, men tycker jag fått nått litet tecken varje dag. 

Antingen har hon hickat eller så har jag känt en rörelse djupt där inne i ryggen 

som jag känner inte kommer från Doktorn.

Att Baba ändrat position gör att jag börjat hoppas lite på att hon lagt sig med huvudet

ned och därför kommer det bli vaginalförlossning, för det är det jag vill först och främst. 

Men sen jag började läsa på mer om kejsarsnitt och så i förra veckan så känns 

det inte speciellt skrämmande längre och blir det så kommer jag inte bli besviken. 

Känns skönt att hur det än går så bara dom båda kommer ut utan skada så blir jag glad. 

Sen att jag börjar ledsna totalt på detta att ha ont hela tiden någonstans

får mig att vilja att den här graviditeten snart lidit mot sitt slut. 

Imorgon går jag in i v.36 och då är det alltså 4 veckor kvar.. förhoppningsvis kortare. 

MVC-besök V.34

Okej går inte in v.34 förrän imorgon, så för korrekthetens skulle skriver jag
också 32+6 som är det exakta dagen jag och magen är på.

Just nu håller min rygg på att döda mig och jag har halsbrännan eller bröstbrännan mer
från helvetet mer eller mindre vilket gör att det är väldigt svårt att sova.
Varken Samarin eller novalucol har hjälpt mig nämnvärt så idag tipsade min BM
om Omeprazol som jag tog så fort jag kom hem därifrån och det verkar funka. :)
Vi håller helt klart tummarna på att det gör underverk inatt.

Mina värden var:
SF-mått: 38 (Nu är jag utanför de vanliga enling måtten)
Blodtryck: 135/78
Järnvärden: 112

Blodvärde: 5.7

Twinsens hjärtslag: 145/132

Mina värden v.34 med vira var:

SF: 31
Blodtryck: 120/70

Bebis hjärtljud: 138

När hon mätte magen sa hon att den går in under revbenen och nog har jag känt det allt. 

Ibland får jag sitta och trycka ner den för jag har sånt håll när de trycker på. 

Annars börjar jag väl funderar lite kring förlossningen, även om jag med viran 

förmodligen redan hade typ allt klart vid det här laget. 

Vet inte varför jag inte tar tag i saker och ting faktiskt, borde faktiskt packa BB-väskan.

Nu kommer iaf besöken ske varje vecka på MVC så kommer inte alltid kunna 

jämföra med vira värden som jag gick med typ varannan vecka med till v.40.

Imorgon är det dock dags för Tillväxtultraljud igen, hoppas på siffror nära
och om man får hoppas massor över 2kgs strecket. Men kanske mkt begärt. 

MVC-besök V.32

Jag har glömt att fylla i här men i förra veckan var jag på besök hos Mvc igen.

Behövde tydligen inte ta några sockervärden men tydligen har mitt järn 

ökat rejält från 108 till 118 och det är ju toppen! 

Sen har jag blivit sjukskriven då jag hade mitt Tillväxtultraljud 

veckan innan då vi var på Tul, 

På Tul:et fick vi veta att Baba vägde 1240gr och Doktorn 1455gr,
vilket fortfarande motsvarar -21% och -7% i vikt.

Vi fick också bekräftat att det är två flickor som gömmer sig därinne. :)

Mina värden var:
SF-mått: 36 (Som en enling i v.40/41 typ)
Blodtryck: 126/74
Järnvärden: 118

Twinsens hjärtslag: 145/150

mina värden v.32 med vira var:

SF: 29
B-glukos: 6.3
Blodtryck: 110/69

Bebis hjärtljud: 146

Först när jag försökte räkna ut hur de fick ut viktprocenten på twinsen

så tyckte jag inte alls det stämde men så råkade jag komma över 

en viktkurva för tvillingar och då stämde plötsligt procenten väldigt bra. 

Så här är den för dom som är intresserade. 

Graviditetsveckor	Vikt
8 veckor	1g
9 veckor	3g
10 veckor	5g
11 veckor	12,5g
12 veckor	20g
13 veckor	40g
14 veckor	60g
15 veckor	90g
16 veckor	120g
17 veckor	170g
18 veckor	220g
19 veckor	275g
20 veckor	330g
21 veckor	395g
22 veckor	460g
23 veckor	555g
24 veckor	655g
25 veckor	750g
26 veckor	850g
27 veckor	975g
28 veckor	1100g
29 veckor	1260g
30 veckor	1420g
31 veckor	1585g
32 veckor	1750g
33 veckor	1915g
34 veckor	2080g
35 veckor	2250g
36 veckor	2420g
37 veckor	2660g
38 veckor	2900g
39 veckor	3075g
40 veckor	3250g

MVC-besök V.29.

Idag var det åter dags för MVC besök, sen sist har jag varit på ett till.
Men det glömde jag skriva om, iaf så är det nu 28+1 (eller 28+0).
Jag har gått igenom 70% av denna graviditet så 30% kvar nu. :)

Fick veta lite resultat från Tillväxtultraljudet vi var på i förra veckan
och när man bara får veta i gram låter ju skillnaden på 140gr mellan twinsen inte få farligt.
Men när man sen får veta hur dom ligger mot va dom ska blir man ju lite orolig
för Baba faktiskt då hen ligger -21% under viktkurvan medan Doktorn ligger ca -8%.

Så de är lite mindre men det gäller bara hålla koll så inte Doktorn drar iväg och inte
Baba kan följa på dens viktökning men just för tillfället ligger dom inom viktmarginalen.
Så än behöver inga varningsflaggor höjas.

Mina värden var:
SF-mått: 33 (Som en enling i v.36 typ)
Blodsocker: 6
Blodtryck: 123/76
Järnvärden: 108

Twinsens hjärtslag: 144/150

Mina värden med viran i v.29 var:
SF-mått: 26 
Blodsocker: 5,4
Blodtryck: 123/79

Bebis hjärtljud: 150

Jag har dock sjunkit ytterligare i järnvärden så fick lite mattips men hon sa också
att just nu tar dom som mest järnvärde så att jag sjunker är inte jätte konstigt. 

Hittat en SF-kurva på nätet som ska ha en kurva som representera en tvilling grav. 
Och helt otroligt så följer jag den hittills nästan på pricken. :)

V.23 - 25, V.26 - 30. V.29 - 33

MVC-besök v.23

2013-03-13 är våra tvillingar beräknande,
men bara med tanke på vår förra graviditet och att jag inte känner
någon som faktiskt fött på BF dagen. Så kan vi väl säga med rätt säkert
att den 13 mars kommer dom inte ;-P

I alla fall så var jag på MVC idag och besökte min barnmorska.
Det togs prover och då jag publicerade mina resultat förra graviditeten med viran
så vill jag även denna gång ha dessa i print.

Mina värden var:
SF-mått: 25
Blodsocker: 4,5
Blodtryck: 121/73
Järnvärden: 110

Twinsens hjärtslag: 152/155

Mina värden med viran i v.24 var:
SF-mått: 21 (livmodernsmått tydligen)
Blodsocker: 4.9
Blodtryck: 120/75
Protein/Glukos: +1 (äggviteämnen i urinet)

Bebis hjärtslag: 140

Köpte även med mig ett flygintyg som jag kan visa utifall nån skulle behöva se 
nått sånt under resans gång för på lördag är det äntligen dags för USA! :)

Gravid.

Hehe nu låter det som jag precis plussat men så är inte fallet, utan jag plussade faktiskt redan i somras. Var faktiskt gravid, om än bara några dagar gången, när vi gifte oss. Hade som vanligt, låter som jag är gravid var och varannat år men okej som sist, ställt in mig på att det här med att bli gravid skulle ta några månader. Så första gången vi körde utan kondom dagarna innan bröllopet så trodde jag faktiskt inte i min vildaste fantasi att det skulle ta på första gången igen att bli gravida. Men jo tydligen är jag mycket mycket fertil kvinna. Hehe. :)

Hade det inte varit så att jag skulle kolla när jag skulle ha ägglossning så vi kunde börja försöka hade jag nog gått ett litet tag till utan att veta att jag var gravid. Men sen jag tog ut spiralen i februari så har jag skrivit upp när jag haft mens så vi bara skulle kunna sätta igång sen när det väl var aktuellt. När jag då kollade insåg jag att min cykel vart allt från 25-29 dagar och jag var nu på dag 29. Så dagen efter, den 5 juli köpte en av mina vänner ett test och jag kom ut dit efter jag slutat jobbet och tog testet och två streck infann sig.

När jag ringde till mvc några dagar senare frågade dom om jag hade några symptom och jag svarade nej, mer än ömmade bröst hade jag ingenting. Det skulle snabbt ändra på sig. Jag började få huvudvärk och illamående. Åt åksjuke-tabletter i några veckor. Plötsligt en helg efter att jag och P vuxenmyst så började jag blöda på eftermiddagen och det var rätt stora mängder blod som rann och när även en mängd vatten kom ut mig trodde jag att nu får jag missfall.

Fick komma upp till kvinnokliniken för att kolla hur det stod till med magen. P kunde inte så D följde med mig upp så jag skulle slippa vara själv om det skulle visa sig att allt inte stod rätt till. Då även viran hade sin första inskolningsdag på hennes nya avdelning hjälpte M till och följde med henne dit. Är väldigt glad för den uppbackning jag fick av mina vänner den dagen. Betydde massor för mig.

Väl där uppe fick jag göra ett vaginalt ultraljud och läkaren som kollar säger att allt ser bra ut och att båda mår bra. Här blir det lite kortslutning i min hjärna och jag får fram typ BÅDA!? och då vrider hon skärmen och där ser man klart och tydligt att det ligger två små bebisar. Jag grät nån tår av lycka för att allt stod rätt till samtidigt som jag och D nog skrattade en hel del för detta var verkligen så häftigt och så OVÄNTAT. Menar ingen, på varken Ps eller min sida, har några som helst tvillingar i släkten. Vad vi vet om i alla fall.

Första veckan var väl allt rätt frid och fröjd men sen började tankarna komma och jag började läsa en hel del om hur gravtiderna ofta var svårare och så. När man redan har ett barn tänkte jag inte så mycket på att det kunde bli någe annorlunda, även om varje graviditet och barn är olika, så känns det ändå att det här har jag fixat en gång tidigare så det här ska ju inte vara några större problem. Att då från den säkerheten kastas på nytt tillbaka till något nytt och främmande kändes himla läskigt och jag tror att det är först nu i v.18 som jag börjar förstå att vi ska ha två barn till inte ett. Min kropp ska föda två barn i min mage inte en. Det är minst sagt omvälvande men ju mer jag försöker skjuta bort alla nojiga tankar så blir jag mer och mer glad över att jag blivit "vald" till att bli en tvilling mamma. :)

Just för tillfället mår jag bra, himla trött men försöker tänka att vem är inte det i dessa tider. Har hållit på och svimma en 3 gånger, men det är nog mitt egna fel att jag kanske inte riktigt är så bra med regelbundheten i maten som jag borde vara. Jag har börjat plugga och just nu kör jag på utan att egentligen veta om jag kommer kunna gå hela utbildningen eller hur länge jag kommer kunna gå. Jag får helt enkelt vara lite i limbo just nu. Men det är helt okej. Trivs väldigt bra med att plugga och hittills har det gått bra, tror jag iaf. Kommer få se inom en väldigt snar framtid hur jag ligger till då vi precis lämnat in 2 hemtentor och har en salstenta på torsdag.

Favorit.

Fått bilder från våran fotograf, men vi har inte lyckats välja ut de bilder vi vill ha än. Svårt faktiskt. Finns så många fina.

Men jag har ju ändå fått en massa bilder som andra tagit. Där finns också många fina. Denna som jag bifogar här är en av mina favoriter. Man ser verkligen lyckan och kärleken vi kände.

Gift.

iförrgår på midsommarafton var det äntligen dags för dagen som jag
väntat på sen 2007 då min älskling friade till mig.

Efter en natt där sömnen hade svårt att infinna sig förmodligen pga nerver
men även då min hals gjorde ont och jag kände att jag nog är påväg att bli förkyld.
Men det spelade liten roll när dagen sen kom igång.

För dagen kunde inte ha blivit mer perfekt. Tom. vädret visade upp sin bästa sida.
Startade med att jag och mina tärnor åkte och fixade håret på Studio Sexton.
Malin fixade mina tärnors hår och finaste Elli fixade mitt.
Senare kom även Zabina och fixade sminket på mig.

Efter det begav kom Sanna Ek, vår underbara fotograf och vi gick tillsammans
till Rademachesmedjorna där jag och P först skulle träffas.
Det var ett fint möte och efter det avverkade plats efter plats för foton.
Träffade fina människor som lyckoönskade oss påvägen.
Fick en "here comes the bride" spelad för oss i Rothofsparken,
möte två bedårande pensionärer precis innan vigseln som hade tårar i ögonen
när de pratade om att se oss påminde dom om deras bröllop.

Vigseln var underbar.
Vira kastade blomblad, Ville gick med ringkudden tillsammans med M.
D och A gick in tillsammans och sen kom vi.
Vi gick in till en instrumental version av Cascadas "Everytime we touch"
Vår vigselförättare Solveig var jätte bra men vår solist Sara Winblad.
Hon var något av nått extra ordinärt. Hon var underbar och hon sjöng
"Euphoria" och "För Alltid" helt fantastiskt.

Jag såg många ögon tåras under cermonin och även mina ögon gjorde det.
Men lyckades hejda mig och istället insupa atmosfären som var runt omkring mig.
Ska bli kul att se vigseln som vi spelade in. :)

Efter blev vi överrösta med blomblad när vi kom ut på trappan till stadshuset. 
Och där var vi en stund innan vi begav oss iväg med limousin. 
Vi åkte till Mälarbaden där vi blev tillsammans och förlovade oss.
Där tog vi kort på oss och tärtnorna och Bestman.

Sen var det bara att fara till festen som var i Majas Matsal.
Blev en liten kommunikationsmiss där då ingen var nere och mötte oss
när vi anlände men när vi väl fått ner alla så skålade vi och vi gick sen upp och åt.
Maten, som var underbart god, tyvärr fick jag knappt i mig något.

Middagen fortsatte med sång, tal och bröllopstårta.
Toastmadam och Toastmaster hade verkligen ordnat det bra. :)
Svensexan och Möhippan redovisades och sen tror jag det blev dags för första dansen. :)

Efter den drog festen igång och vi festade tills taxin kom till strax innan 3. 
I slutet började min röst att försvinna och än idag är jag fortfarande jätte hes.
Men va gör det nu när jag gift och har ett underbart minne för livet att se tillbaka på. :)

Men bara för att vi åkte hem så var inte det alla överaskningar slut.
När vi kom hem stod ett uppdukat bord ordnat för morgondagen
så vi skulle få en mysig frukost vår första dag som gifta.

Tack alla inblandade. Tack alla gäster. Tack alla som gjorde vår dag perfekt. :)

Sämst.

Idag var en mindre bra dag.
Börjar med att jag tydligen fått fel information om vart jag ska vara. Vilket resulterar i att jag ska få gå upp på sorteringen, bara det att sist jag var där så spydde jag. Mindre roligt. Gick iaf upp dit vilket bara resulterade i att magen ville vända sig igen och jag fick säga att jag inte klarade av att vara där. Fick som tur var byta till ett annat ställe men då jag nu inte är flexibel blir jag svår bokad i framtiden.

Känns så sämst att jag har kunnat vara där förut men nu funkar det inte. Vill att det ska funka men det går inte. Så då kände man sig sämst att inte kunna göra ett bra jobb.

När jag sen kommer för att hämta viran som har varit med sin fadder och vän under dagen får jag veta att hon inte betet sig bra. Vilket får en att känna sig som en dålig mamma som inte har uppfostrat sitt barn ordentligt. Vill ju att hon ska kunna leka med sina kompisar utan att hon ska bete sig illa. Och att hon ska kännas som en börda för sin fadder. Vilket jag inte tror att hon gör mestadels av tiden, hoppas jag iaf. Men vill ju att hon ska sköta sig hela tiden.

Fattas väl bara att Sverige förlorar fotbollen också, då är dagen komplett.

Blottande.

Det har varit lite lite inlägg de senaste 2 månaderna. Det är för att när jag har nått som tynger mig är jag väldigt dålig på att ljuga. Inte för att jag behöver ljuga, skäms inte även om kanske folk tycker man ska göra det. Även om jag inte förstår varför.

Men varför jag inte skrivit så mycket är att jag inte vetat vad jag ska skriva om när det gäller just detta och då blir jag låst. Låst i mig själv och därför tappas skrivlusten och resultatet blir typ inget skrivande alls. Men nu tänkte jag blotta mig.

Vad pratar jag om kan man fråga sig?! Jo sen i vintras har jag mått himla dåligt. Började nog redan lite när jag inte fick fortsätta på det jobb jag trivdes och älskade. Jag förstod inte varför och jag började gräva i mig själv. Jag fick känslan av att jag var oduglig. Hade jag inte gjort mitt bästa hade jag nog inte brytt mig. Men jag la verkligen min själ i detta jobb. Visst folk kan tycka att det bara är ett lagerjobb men för mig var det något mer. Att trivas på ett jobb var för mig någonting nytt och jag älskade känslan.

När jag inte dög så började jag inte bara gräva i mig själv. Jag började gräva ner mig själv. Sämre och sämre blev jag. Varför ska jag kämpa för någonting när det bästa av mig inte var värt någonting. Jag började tänka på vart jag kunde vara idag om jag valt att tacka nej till det vikariatet. Vilket jag än idag kan gräma mig lite över för jag vet att det fanns stora möjligheter till utveckling. Men just då fanns bara det jobb jag siktat in mig på så jag tror inte jag hade valt annorlunda om någon ens hintat det åt mig. Men det känns ändå så här i efterhand.

Att jag mådde dåligt började jag nog visa först genom att jag började behandla folk som inte stod mig nära dåligt. Folk som fanns där ute på nätet, som jag visste vilka dom var men ändå var längre bort än man kunde ta på dom eller va man ska säga. När rader på internet inte betyder så mycket. Ord som att folk som bråkar mår inte bra själva har jag aldrig egentligen förstått. Men jag förstår det verkligen nu.

Sen började det hemma, jag var sur mot P. Jag hade inget tålamod med viran. Jag  ville bara sova. Jag ville inte bry mig. Inte bry mig om nått. Jag blev likgiltig. Jag blev den dåliga mamma som jag alltid varit rädd att bli. Men det var nog inte förren jag började behandla en av mina nära vänner riktigt dåligt och gick tillbaka till ett ställe som jag ofta går tillbaka till när jag mår dåligt. Där jag visar svartsjuka och andra svarta sidor av mig själv. Det var då jag började inse, eller nej det var hon som fick mig att inse att det här är inte sunt. Du måste göra något. JAG måste göra något. Tack. <3

Vilket jag gjorde. Jag ringde till vårdcentralen och fick träffa en doktor och veta att jo jag lider av depression. Så nu sen nästan en månad tillbaka äter jag antidepressiva tabletter. På freda har jag en telefontid med en läkare och  då ska jag även fråga om jag kan få gå och prata med någon. För när sköterskan på telefon meddelade att jag skulle få en telefontid över en vecka senare då tänkte jag direkt att men då hinner tabletterna ta slut och det gav mig lite smått panik. Så ska jag inte känna men just nu känns det som dom har räddat mig upp ett stort hål. Vill inte försvinna ner där igen.

Men sluta med tabletterna ska jag. Men tror jag behöver mer hjälp då. Så jag inte går tillbaka igen. För dit vill jag aldrig igen.

Euphoria.

Ikväll är en historisk kväll. 
Loreen vann med sin Euphoria i Baku. 
Jag kan inte mer än sväva på små rosa moln. Som jag väntat. 
Väntat på att Sverige äntligen ska ta hem Eurovision Song Contest. 
18 tolv poängare från Europa. Det är galet. :-)


Why
Why can't this moment last forevermore
Tonight
Tonight eternity's an open door
No
Don't ever stop doing the things you do
Don't go

In every breath I take I'm breathing you

Euphoria
Forever, 'til the end of time
From now on, only you and I
We're going u-u-u-u-u-u-up
Euphoria
An everlasting piece of art
A beating love within my heart
We're going u-u-u-u-u-u-up



Inget kan förklara det bättre än låten själv. :-)
Tack till LK som delade kvällen med mig
då P var iväg på sin svensexa. :-)

Detaljer.

Har tagit lite bilder på några bröllopsdetaljerna som börjar bli klara. Denise har sytt en jätte fin kudde som Ville ska bära fram med våra ringar knutna på. :-)

Har knytit i lila sidenband i viras vita gympaskor som hon ska ha på sig. Hon kommer se ut som en maräng men hon kan ändå ha sköna skor. Korgen är till vira där det ska finnas rosblad i som hon ska strö längs golvet där vi ska gå sen.

Sen får ni även se mina bröllopsskor, dom ena är lite små men håller på att töja ut dom. Vill verkligen ha lila skor. Men funkar det inte har jag himla söta back-up skor. :-)

Startgrop.

Den här veckan har varit tung. Första hel veckan sen jag börjat jobba igen, så varken min kropp eller huvud har velat vara med fullt ut.

Men nu är äntligen veckan slut och helgen ligger precis i startgroparna och ska strax börja. Har redan hunnit med ett gympass på friskis fast jag känner att halsont är på G. Men tänkte bättre jag gör det nu innan jag blir förkyld på riktigt. Förhoppningsvis kan jag få bort förkylningen med Kan Jang och Strepsils.

Sen hämtade jag viran och nu har vi precis badat och jag har pimpat mig. De vill säga tvättat håret, rakat mig och lagt inpackning i håret. Mask la jag igår hos mamma så kändes lite over kill att göra en idag med.

Men nu är jag iaf redo, utifall nått skulle hända i helgen. Haha ;-)

Loppan.

Idag var första Linden Loppan. Är en nästa helg också. Vi får se om jag åker på den. Hittade lite smått och gott. Men hade mindre budget än vanligt.

Köpte:
- Flexi Track bilbana
- 7 böcker; nalle puh, mamma mu m.m.
- Mamma mu pussel
- Flytväst
- 2 Me&I tröjor

Vid 16.00 ska jag följa med L.K och springa i Årbyskogen. Haha vi får se hur det går. Komma runt ska jag. :-)

Snuvad.

Borde hoppa av glädje för idag skrev jag på ett kontrakt och börjar jobba på Onsdag. Och jag är glad det är jag. Men det där riktiga glädjenruset vill inte infinna sig. Blir nästa arg för att jag inte känner det. Menar tycker positiva besked skapar alltid de bästa rusen. Men känner mig just nu lite snuvad på konfekten.

Hoppas dock bara att jag är lite seg och att det snart infinner sig. För lite glädjerus vill jag faktiskt ha.

Men egentligen är ju det strunt samma. Jag har ju faktiskt fått jobb. :-)

Ingenting.

Idag fick jag ett mail som jag nog vetat att jag skulle få. För va jag insett sen jag blev arbetslös i November är att nått stort fel på min förra arbetsplats måste jag gjort. Och jag har grävt ner mig. Jag har grävt och grävt. Tårar har det varit många av. Kvällar då jag legat och verkligen inte förstått att det jobb där jag trivdes så bra. Första jobbet jag verkligen tyckte det var roligt att gå till varje dag. Där jag försökte göra mitt bästa varje dag. Brydde mig om jobb statistiken. Där måste jag gjort en sån stor tabbe och värsta är att jag inte själv förstod var jag gjorde. För jag förstår verkligen inte varför jag inte får komma tillbaka. Men tillbaka får jag inte komma.

Borde kanske reagera starkare än vad jag gör nu, men jag tror jag är så nedbruten redan så jag orkar inte. Va tjänar det till? Ska jag skrika? Gråta mer? Ringa och var en jobbig människa som frågar Varför?! VARFÖR?!?!?
För värsta av allt är att jag inte förstår. Hur kan man inte ge ett rakt svar iaf!? Pratade med min förra gruppledare senast i måndag. Varför sas inget då?

Ibland undrar jag om en status uppdatering efter min sista dag då jag inte fick sånt bra betyg är vad som skapade det här. Men samtidigt hade jag ju redan inte fått fortsatt. Dom hade redan sparkat ut mig ur dörren. Kanske var det bara sista spiken i kistan för dom!?

Så tack till mig och mitt visade intresse och engagemang, tydligen betydde det ingenting. :'(

Påminnelselista.

Idag har jag pulat lite med bröllopet.
Skrivit en påminnelselista med vad som varje person som känns viktiga i vårt bröllop
ska ta med sig, vad vi ska göra veckan innan och dagen innan.
På listan finns även skrivet vad som ska tas med till Ellis och Majas dagen innan.
Vill försöka minska stress i dagarna innan så man kanske slipper ligga och tänka natten innan
"fick vi med det och de, kommer hen komma ihåg det och det.."

Filade även lite på vigselcermonin, alltså på vad folk ska göra runt om.
Vem som ska göra vad under själva cermonin.
Kan ju vara bra om man vet vem som ska sätta på musiken m.m.

Körschemat som jag gjort gick jag också igenom och fyllde i lite till i.
Jag hoppas verkligen allt kommer flyta och jag slipper tänka alls på bröllopsdagen.

Annars har jag inhandlat en del på ebay bland annat dessa skor:
Sen hittade jag en tjej som gör fina gästböcker så en sån har jag också beställt. :)
Nu är det bara 60 dagar kvar så nu börjar det verkligen dra ihop sig.
Kanske bär av till Vingåkers factory outlet i helgen. Så Ps kläder blir klara. :)

Lånat.

På lörda är det dags för att provuppsättning, slinga håret och färga löshåret. Kronan på verket kommer vara en tiara som jag fått låna av fina vän B, som hade samma när hon gifte sig. :-)