Sömnlös.

Ligger här i sängen och kan inte sova medans P sover bredvid mig och vira i sitt rum.

Tankarna började återigen snurra angående mitt förra jobb.
Försöker hela tiden förstå varför.
Var det nån som inte tyckte om mig och det är därför jag inte är kvar?
Eller alla som sa att du är så bra eller du kommer tillbaka snart ska du se.
Sa dom vara det bara för att det är ju så man säger?

Har ändå svårt att tro det. Tycker ju människorna där är så härliga.
Eller är jag så naiv som tror på allt?
För hur många skulle verkligen säga om dom tyckte jag var kass det till mitt ansikte?
Alla tankar spinner alltid i en nedåt spiral.

Tänker ofta att nästa vecka ska jag ringa och höra med
gruppledaren hur det ligger till och hur allt går.
Få veta om den visste va den skrev när den skrev arbetsbetyget.
Om den vet vad "till vår belåtenhet" betyder.
Men hur gör man det utan att fördumma?
Eller så vet den, kanske är värre?
Att verkligen få veta att de tycker jag är dålig.
Att få veta att jag aldrig får komma tillbaka.

Men när det väl kommer till kritan så bangat jag och fegar ut.
Jag är så feg. Speciellt när det kommer till telefonsamtal.