Pages

tisdag, oktober 02, 2012

Gravid.

Hehe nu låter det som jag precis plussat men så är inte fallet, utan jag plussade faktiskt redan i somras. Var faktiskt gravid, om än bara några dagar gången, när vi gifte oss. Hade som vanligt, låter som jag är gravid var och varannat år men okej som sist, ställt in mig på att det här med att bli gravid skulle ta några månader. Så första gången vi körde utan kondom dagarna innan bröllopet så trodde jag faktiskt inte i min vildaste fantasi att det skulle ta på första gången igen att bli gravida. Men jo tydligen är jag mycket mycket fertil kvinna. Hehe. :)

Hade det inte varit så att jag skulle kolla när jag skulle ha ägglossning så vi kunde börja försöka hade jag nog gått ett litet tag till utan att veta att jag var gravid. Men sen jag tog ut spiralen i februari så har jag skrivit upp när jag haft mens så vi bara skulle kunna sätta igång sen när det väl var aktuellt. När jag då kollade insåg jag att min cykel vart allt från 25-29 dagar och jag var nu på dag 29. Så dagen efter, den 5 juli köpte en av mina vänner ett test och jag kom ut dit efter jag slutat jobbet och tog testet och två streck infann sig.
När jag ringde till mvc några dagar senare frågade dom om jag hade några symptom och jag svarade nej, mer än ömmade bröst hade jag ingenting. Det skulle snabbt ändra på sig. Jag började få huvudvärk och illamående. Åt åksjuke-tabletter i några veckor. Plötsligt en helg efter att jag och P vuxenmyst så började jag blöda på eftermiddagen och det var rätt stora mängder blod som rann och när även en mängd vatten kom ut mig trodde jag att nu får jag missfall.

Fick komma upp till kvinnokliniken för att kolla hur det stod till med magen. P kunde inte så D följde med mig upp så jag skulle slippa vara själv om det skulle visa sig att allt inte stod rätt till. Då även viran hade sin första inskolningsdag på hennes nya avdelning hjälpte M till och följde med henne dit. Är väldigt glad för den uppbackning jag fick av mina vänner den dagen. Betydde massor för mig.

Väl där uppe fick jag göra ett vaginalt ultraljud och läkaren som kollar säger att allt ser bra ut och att båda mår bra. Här blir det lite kortslutning i min hjärna och jag får fram typ BÅDA!? och då vrider hon skärmen och där ser man klart och tydligt att det ligger två små bebisar. Jag grät nån tår av lycka för att allt stod rätt till samtidigt som jag och D nog skrattade en hel del för detta var verkligen så häftigt och så OVÄNTAT. Menar ingen, på varken Ps eller min sida, har några som helst tvillingar i släkten. Vad vi vet om i alla fall.
Första veckan var väl allt rätt frid och fröjd men sen började tankarna komma och jag började läsa en hel del om hur gravtiderna ofta var svårare och så. När man redan har ett barn tänkte jag inte så mycket på att det kunde bli någe annorlunda, även om varje graviditet och barn är olika, så känns det ändå att det här har jag fixat en gång tidigare så det här ska ju inte vara några större problem. Att då från den säkerheten kastas på nytt tillbaka till något nytt och främmande kändes himla läskigt och jag tror att det är först nu i v.18 som jag börjar förstå att vi ska ha två barn till inte ett. Min kropp ska föda två barn i min mage inte en. Det är minst sagt omvälvande men ju mer jag försöker skjuta bort alla nojiga tankar så blir jag mer och mer glad över att jag blivit "vald" till att bli en tvilling mamma. :)

Just för tillfället mår jag bra, himla trött men försöker tänka att vem är inte det i dessa tider. Har hållit på och svimma en 3 gånger, men det är nog mitt egna fel att jag kanske inte riktigt är så bra med regelbundheten i maten som jag borde vara. Jag har börjat plugga och just nu kör jag på utan att egentligen veta om jag kommer kunna gå hela utbildningen eller hur länge jag kommer kunna gå. Jag får helt enkelt vara lite i limbo just nu. Men det är helt okej. Trivs väldigt bra med att plugga och hittills har det gått bra, tror jag iaf. Kommer få se inom en väldigt snar framtid hur jag ligger till då vi precis lämnat in 2 hemtentor och har en salstenta på torsdag.