Bvc, 3 månader.

Tänk att våra twins redan blivit 3 månader, okej 3 dagar kvar men spela roll. Men sån skillnad på hur tiden går om man jämför med hur sakta 3 månader gick under tiden man var gravid. Måste säga att det hittills gått förvånadsvärt bra med dem. Nu jinxar jag det säkert bara för jag skriver det, men känns som jag gått och väntat på sen dom föddes att det ska slå till och bli väldigt jobbigt.

Menar i en vecka nu har Bella vaknat för första gången efter sista matningen vid 23/23.30 vid 5 och Natta en stund efter. Har börjat liggamma dom på morgonen istället för att väcka båda så fort en är vaken. Idag vaknade Natta inte förens 7.15 och det var nog mycket tackvare lite spring från viran in i sovrummet för att prata lite med mig. :-)

Vid 13 var det dags för vägning och mätning och även första vaccinsprutan. Som denna gång innehöll skydd på hepatit. Väldigt bra! Den fick vi ju betala själva för viran innan vi åkte till Thailand när hon var ett år. Dock är det ju hjärtskärande att försöka trösta sina små när de skriker pga smärtan från sprutorna. Skönt dock att de tog dom båda samtidigt. Med viran togs det en i taget vilket gjorde att jag fick trösta henne 2ggr.

Men nu till vägningen och mätningen, förra gången var den 15 april. Parantesen visar hur mycket de växt sen förra gången och sen födseln.

Nathalie
Längd: 59 cm (3,5 cm, 11,5 cm)
Vikt: 5678 g (1216 g, 2478 g)
Huvud: 38,5 cm (2 cm, 5,5 cm)

Isabella
Längd: 58,5 cm (5 cm, 10,5 cm)
Vikt: 4996 g (1080 g, 2050 g)
Huvud: 38,5 cm (2 cm, 4,5 cm)

Dom växer så det knakar helt klart. Känns himla skönt att min mjölk verkligen räcker till dom och att det funkar så bra att amma. :-)

Förlossningsberättelse.

Ja vart man börjar är alltid svårt.
Vi kan börja med att jag fick hem ett väntat brev från Mälarsjukhuset att
tisdagen den 26 februari kl.7.30 skulle jag infinna mig på förlossningen.
Detta fick jag ca 1 vecka innan det datumet och nedräkningen började.
På fredagen sen fick jag dock ett telefonsamtal att operationen hade blivit flyttad
och redan på Måndagen den 25te skulle jag komma in istället och så blev det.

Dagen innan skulle jag skrubbas från topp till tå två gången och sen fick jag inte
heller äta något från kl.00.00 men det blev ju från ca 18 då vi åt middag.
På morgonen sen skulle jag skrubba mig själv igen med Descutan.

7.40 landade vi inne på förlossningen och fick bege oss till ett undersökningsrum.
Där fick jag väga mig, lämna kissprov och blev kopplad till en CTG.
Sköterskan skulle sen be en sekreterare ringa upp till operation för att se när
det skulle få bli min tur och sen lämnade hon rummet.

Vi hann vara där några minuter själv innan undersköterskan kommer in igen
och meddelar att de hade bara en operation som skulle gå snabbt så skulle det bli
min tur så nu började det verkligen röra på sig.
En pvk och kateter sattes, hon hjälpte mig byta om och ctg kurvan fick duga det lilla dom fått.

Vid nio ungefär var vi utanför operationssalen och väntade på att de skulle rulla in mig.
Där kom jag in i ett förrum kan man säga där dom satte ytterligare en pvk och så fick jag
dricka någon äcklig saltvattenlösning och sen rullades jag in i operationsrummet.

Där var en hel del folk kan jag tala om, hur många är jag osäker på men ca 8 stycken kanske?
Förberedelserna började på en gång och en narkosläkare informerade mig hur
spinalbedövningen jag skulle få fungerade och jag berättade att jag var rätt rädd för det.
Hon lugnade mig dock med att känseln man har i händer är värre än ryggen så
det skulle inte göra så himla ont. Dock tyckte jag det gjorde ont.
Men värst var nog mer frustrationen då de försökte tre gånger innan de äntligen
lyckades få till det då det var så trångt i ryggraden där den skulle sättas.
Menar försök rulla ihop till en boll och kuta med ryggen som en katt med
den gigantiska mage jag hade samtidigt som de för in en nål flera gånger i ryggen på en.
Började nästan gråta där ett tag då jag aldrig trodde de skulle få till det.
Det var helt klart den värsta biten och inget jag vill testa på igen.

Sen satt narkosläkaren och förklarade allt som hände.
T.ex kunde jag fortfarande vicka på tårna under operationen men det sa hon att
det inte gjorde något för det var inte i fötterna dom skulle skära i mig och efter
test med en tång som jag inte kände något av så satte dom igång.
Det var himla skönt faktiskt att ha narkosläkaren där som berättade vad som hände.
Jag blev mycket lugnare och visst kände man hur de höll på där vid magen
men inget som gjorde ont utan allt flöt på.

10.12 hördes ett stort gallskrik och en tår trillade ner för min kind då Nathalie tog
sitt första andetag och fast de förde in henne i ett helt annat rum med en dörr emellan
hördes hon högt och tydligt redan från första stund.
Bara en minut senare 10.13 så plockades Isabella ut och även hon skrek om än inte
med samma kraft som hennes syster gjort minuten innan.

P lämnade då min sida och gick med våra flickor in till rummet bredvid där
de blev undersökta av en barnläkare.
Själv låg jag ju kvar där jag låg och blev nu ihop sydd, här har jag ett vagt minne
att jag kände liten smärta precis i slutet när de sydde ihop mig på högra sidan.
Men inget mer än att det sved lite typ och under tiden de sydde kom P in
och jag fick hålla i Isabella medans han höll i Nathalie.
Sådär fick jag på en gång hålla och känna lite på mina tvillingar som äntligen kommit.

Efter jag var ihop sydd så försvann P iväg med tvillingarna och när de fått mig över till
en annan säng bar det för min del av till uppvaket där jag trodde jag skulle slippa vara
så himla länge då jag hört att när man kan röra benen så får man åka till BB.
Redan när jag kom till uppvaket vid 11 ungefär så kunde jag redan böja på benen.
Men jag fick ändå ligga där ett bra tag innan jag vid 14.30 kom upp till BB.

Som tur var kom P och flickorna mig och gjorde mig sällskap.
En liten anekdot som är lite kul är att jag var ju jätte hungrig och var väldigt
besviken att jag behövt vara på uppvaket så himla länge då det gjorde att jag missade
lunchen men då de har mackor och fil alltid på BB så gjorde det kanske inte jätte mycket.
Jag sa dock till P att jag inte skulle äta så mycket för snart skulle det ju vara middag
och då skulle jag äta så mycket och jag kunde äta vad som helst,
så länge det inte var champinjonsoppa. Gissa vad de hade som middag?
Jooo champinjonsoppa, den ända maten jag absolut inte ville ha.
Där kan man verkligen kalla att man jinxar nått. Usch och fy!
Som tur var hade de riskaka och saftsås till efterrätt så jag fick både min och Ps portion. :)

Vi var kvar tills fredag efter lunch på BB då jag inte kände alls för att stressa hem.
Efter hade jag riktigt ont i några dagar och första dygnet var jag helt groggy då jag
fick smärtlindring inte bara i tablettform utan även med sprutor och sen hade jag väl
ont i mitt snitt i en 4/5 veckor om än att det hela tiden blev bättre.
Åt väl smärtstillande konstant i 2,5 vecka innan jag sen bara tog någon gång ibland.

Vi fick även åka upp en hel del till BB efter vi åkt hem för Bella och Natta,
men mest Bella visade upp höga värden av gulsot.

BVC, 7 veckor.

Det är inte klokt va tiden springer iväg, tvillingarna har redan hunnit bli
7 veckor och idag är första gången jag uppdaterar bloggen sen jag var gravid.
Man kan ju säga att det hänt en del sen dom kom.

För det första heter dom inte Baba och Doktorn längre utan
Doktorn har blivit Nathalie och Baba Isabella.
De vände sig som sagt aldrig och jag fick vara med om ett kejsarsnitt
den 25 februari, får skriva en förlossningsberättelse på det snart.
I sista inlägget berättar jag att i Tillväxtultraljudet så vägde de ca 2100/2350 g,
vilket inte alls stämde så när de kom ut vägde 2940/3200 g
och Baba som var tvilling 1 i magen blev utplockad som tvilling 2 så de bytte plats.

Nu växer och frodas dom iaf det är en sak som är säkert även om deras vikt m.m.
skiljer sig mot viran som vägde 3760 g när hon föddes 4 veckor efter de här föddes.
Alltså twinsen föddes 37+5 och viran i 41+5.

Nathalies värden:
Längd: 55,5 cm (+1,5 cm sen förra gången)
Vikt: 4462 g (+472 g sen förra gången, 1262 g sen födseln)
Huvud: 36,5 cm (+0,5 cm sen f.g)

Isabellas värden:
Längd: 53,5 cm (+0,5 cm sen förra gången)
Vikt: 3916 g (+316 g sen f.g, 976 g sen födseln)
Huvud: 36,5 cm (+0,5 cm sen f.g)

Viras värden 1,5 månad:
Längd: 58,5 cm (+2½cm sen förra gången)
Vikt: 5495 g (+400 g sen f.g, 1735 g sen födseln)
Huvud: 37,3 cm (+0,5 cm sen f.g)

visst skiljer det en del mellan viran och twinsen 1033/1579 g
men det kommer det nog göra väldigt länge och huvudsaken är ju att de mår bra. 
De mår faktiskt så bra tyckte barnmorskan att jag inte behöver komma in förrän 
i maj och det känns skönt då det verkligen är apparat att komma dit för 15 min.
De fyrade även av sina fina leenden som dom mer och mer visar. Så himla mysigt! :)

Sluttampen.

Jaa nu kan man inte säga att det är lång tid kvar, jag är nu i v.37 (36+1)
och idag var vi på vårat sista tillväxt ultraljud för twinsen.
De låg som de gjort hela tiden med rumporna ned, ända som var lite skillnad
var att nu låg de inte i fosterställning utan mer dubbelvikta som fällknivar typ.
Utrymmet är väl inte så stort längre så det går och ligga på så många sätt.

Detta betyder iaf att nu kommer jag få genomgå ett kejsarsnitt och det känns
mer än okej, det gör att jag när jag fått brevet från Mälarsjukhuset om vilken dag
som förmodligen kommer bli tvillingarnas födelsedag så kan jag börja kryssa av dagarna
För just nu har en månad känts gigantiskt långt bort och jag har känt att
jag verkligen inte skulle orka att gå så här med en mage som ökar hela tiden i vikt
och en ovisshet när det väl kommer sättas igång.

För oj va trött jag är, jag är trött just nu hela tiden. Skulle kunna sova bort de
här två veckor som förmodligen är kvar om jag hade fått.
Drabbades i helgen av en förkylning som inte riktigt vill släppa.
Eller jaa de mesta av den har släppt har bara en nästäppa som dröjer sig kvar
och nästäppa om en bara på natten hade jag innan förkylningen också.

iaf tänkte jag dela med mig av lite värden då jag var på mvc förra veckan
och det togs inte så många värden utan vi förlossningsplanerade mest.

SF-mått: 41
Blodtryck: 135/80

Bebisars hjärtljud: 148/152

På tul:et fick vi även veta att Baba väger 2100gr och Doktorn 2350gr.
Vilket jag iofs tyckte var rätt dålig viktökning om man jämför med vad de gick upp sist.
Nu hade de "bara" ökat 200 gram var på 3 veckor, hade hoppats på vikter runt 2500gr.
Men jag tror uträkningarna är lite fel dock och min teori om det baserar jag på att
vid mätningarna mäter de huvudmått, magmått och även lårbenet.
Detta verkar sedan slås ihop och få ut någon slags total summa.
Då vi vet att viras huvud men även mitt och Ps ligger lite under de normala så
tror jag detta gör att de tror att twinsen uppskattas väga mindre än vad de egentligen gör.
Sen finns ju såklart en felmarginal också på +/- 10%.

Men nu har dom 2 veckor på sig att komma upp till 2500gr som jag tycker
är en helt okej vikt som de gärna får väga och över när de väl kommer ut.
Så nu är det bara att vänta kvar. :-D

Magrörelser.

Doktorn håller låda inne i magen. :-)

MVC-Bersök V.35

Glömt att skriva in förra veckans MVC-besök och även TUL resultat.

Mina värden var:
SF-mått: 39/40 (Kunde inte känna kanten då den var under revbenen)
Blodtryck: 132/80
Järnvärden: 119

Blodvärde: 5.7

Twinsens hjärtslag: 138/148

Finns inga resultat att jämföra med viran.

På tillväxtultaljudet så vägde Baba 1935 och Doktorn 2085,
vilket är en ökning på nästan 700gr för Baba och 630gr för Doktotn 
och det motsvara typ -8% och -2%, väldigt fina siffror. 
Så min BM var inte förvånad över min dipp i järnvärde som jag hade 
haft utan det var för att twinsen helt enkelt hade en tillväxtperiod.

Sen pratade det lite om kejsarsnitt eftersom vid tillfället låg båda med huvudet upp.

Dock vet jag inte riktigt hur dom ligger nu, Baba har liksom försvunnit. Hehe

Kanske låter lite konstigt men de har legat lika dant ända sen vi började med TUL

och efter det har jag kanske inte alltid känt dom i det läget men så gott som. 

Men sen i fredags var det så har Baba försvunnit och Doktorn har brett ut sig 

och ligger nu tvärs över hela magen, hon tar verkligen plats den lilla. 

Dock gör detta svårare för mig att känna fosterrörelser från Baba som 

man nu i slutet ska känna varje dag, men tycker jag fått nått litet tecken varje dag. 

Antingen har hon hickat eller så har jag känt en rörelse djupt där inne i ryggen 

som jag känner inte kommer från Doktorn.

Att Baba ändrat position gör att jag börjat hoppas lite på att hon lagt sig med huvudet

ned och därför kommer det bli vaginalförlossning, för det är det jag vill först och främst. 

Men sen jag började läsa på mer om kejsarsnitt och så i förra veckan så känns 

det inte speciellt skrämmande längre och blir det så kommer jag inte bli besviken. 

Känns skönt att hur det än går så bara dom båda kommer ut utan skada så blir jag glad. 

Sen att jag börjar ledsna totalt på detta att ha ont hela tiden någonstans

får mig att vilja att den här graviditeten snart lidit mot sitt slut. 

Imorgon går jag in i v.36 och då är det alltså 4 veckor kvar.. förhoppningsvis kortare. 

MVC-besök V.34

Okej går inte in v.34 förrän imorgon, så för korrekthetens skulle skriver jag
också 32+6 som är det exakta dagen jag och magen är på.

Just nu håller min rygg på att döda mig och jag har halsbrännan eller bröstbrännan mer
från helvetet mer eller mindre vilket gör att det är väldigt svårt att sova.
Varken Samarin eller novalucol har hjälpt mig nämnvärt så idag tipsade min BM
om Omeprazol som jag tog så fort jag kom hem därifrån och det verkar funka. :)
Vi håller helt klart tummarna på att det gör underverk inatt.

Mina värden var:
SF-mått: 38 (Nu är jag utanför de vanliga enling måtten)
Blodtryck: 135/78
Järnvärden: 112

Blodvärde: 5.7

Twinsens hjärtslag: 145/132

Mina värden v.34 med vira var:

SF: 31
Blodtryck: 120/70

Bebis hjärtljud: 138

När hon mätte magen sa hon att den går in under revbenen och nog har jag känt det allt. 

Ibland får jag sitta och trycka ner den för jag har sånt håll när de trycker på. 

Annars börjar jag väl funderar lite kring förlossningen, även om jag med viran 

förmodligen redan hade typ allt klart vid det här laget. 

Vet inte varför jag inte tar tag i saker och ting faktiskt, borde faktiskt packa BB-väskan.

Nu kommer iaf besöken ske varje vecka på MVC så kommer inte alltid kunna 

jämföra med vira värden som jag gick med typ varannan vecka med till v.40.

Imorgon är det dock dags för Tillväxtultraljud igen, hoppas på siffror nära
och om man får hoppas massor över 2kgs strecket. Men kanske mkt begärt. 

MVC-besök V.32

Jag har glömt att fylla i här men i förra veckan var jag på besök hos Mvc igen.

Behövde tydligen inte ta några sockervärden men tydligen har mitt järn 

ökat rejält från 108 till 118 och det är ju toppen! 

Sen har jag blivit sjukskriven då jag hade mitt Tillväxtultraljud 

veckan innan då vi var på Tul, 

På Tul:et fick vi veta att Baba vägde 1240gr och Doktorn 1455gr,
vilket fortfarande motsvarar -21% och -7% i vikt.

Vi fick också bekräftat att det är två flickor som gömmer sig därinne. :)

Mina värden var:
SF-mått: 36 (Som en enling i v.40/41 typ)
Blodtryck: 126/74
Järnvärden: 118

Twinsens hjärtslag: 145/150

mina värden v.32 med vira var:

SF: 29
B-glukos: 6.3
Blodtryck: 110/69

Bebis hjärtljud: 146

Först när jag försökte räkna ut hur de fick ut viktprocenten på twinsen

så tyckte jag inte alls det stämde men så råkade jag komma över 

en viktkurva för tvillingar och då stämde plötsligt procenten väldigt bra. 

Så här är den för dom som är intresserade. 

Graviditetsveckor	Vikt
8 veckor	1g
9 veckor	3g
10 veckor	5g
11 veckor	12,5g
12 veckor	20g
13 veckor	40g
14 veckor	60g
15 veckor	90g
16 veckor	120g
17 veckor	170g
18 veckor	220g
19 veckor	275g
20 veckor	330g
21 veckor	395g
22 veckor	460g
23 veckor	555g
24 veckor	655g
25 veckor	750g
26 veckor	850g
27 veckor	975g
28 veckor	1100g
29 veckor	1260g
30 veckor	1420g
31 veckor	1585g
32 veckor	1750g
33 veckor	1915g
34 veckor	2080g
35 veckor	2250g
36 veckor	2420g
37 veckor	2660g
38 veckor	2900g
39 veckor	3075g
40 veckor	3250g