Förlossningsberättelse.

Ja vart man börjar är alltid svårt.
Vi kan börja med att jag fick hem ett väntat brev från Mälarsjukhuset att
tisdagen den 26 februari kl.7.30 skulle jag infinna mig på förlossningen.
Detta fick jag ca 1 vecka innan det datumet och nedräkningen började.
På fredagen sen fick jag dock ett telefonsamtal att operationen hade blivit flyttad
och redan på Måndagen den 25te skulle jag komma in istället och så blev det.

Dagen innan skulle jag skrubbas från topp till tå två gången och sen fick jag inte
heller äta något från kl.00.00 men det blev ju från ca 18 då vi åt middag.
På morgonen sen skulle jag skrubba mig själv igen med Descutan.

7.40 landade vi inne på förlossningen och fick bege oss till ett undersökningsrum.
Där fick jag väga mig, lämna kissprov och blev kopplad till en CTG.
Sköterskan skulle sen be en sekreterare ringa upp till operation för att se när
det skulle få bli min tur och sen lämnade hon rummet.

Vi hann vara där några minuter själv innan undersköterskan kommer in igen
och meddelar att de hade bara en operation som skulle gå snabbt så skulle det bli
min tur så nu började det verkligen röra på sig.
En pvk och kateter sattes, hon hjälpte mig byta om och ctg kurvan fick duga det lilla dom fått.

Vid nio ungefär var vi utanför operationssalen och väntade på att de skulle rulla in mig.
Där kom jag in i ett förrum kan man säga där dom satte ytterligare en pvk och så fick jag
dricka någon äcklig saltvattenlösning och sen rullades jag in i operationsrummet.

Där var en hel del folk kan jag tala om, hur många är jag osäker på men ca 8 stycken kanske?
Förberedelserna började på en gång och en narkosläkare informerade mig hur
spinalbedövningen jag skulle få fungerade och jag berättade att jag var rätt rädd för det.
Hon lugnade mig dock med att känseln man har i händer är värre än ryggen så
det skulle inte göra så himla ont. Dock tyckte jag det gjorde ont.
Men värst var nog mer frustrationen då de försökte tre gånger innan de äntligen
lyckades få till det då det var så trångt i ryggraden där den skulle sättas.
Menar försök rulla ihop till en boll och kuta med ryggen som en katt med
den gigantiska mage jag hade samtidigt som de för in en nål flera gånger i ryggen på en.
Började nästan gråta där ett tag då jag aldrig trodde de skulle få till det.
Det var helt klart den värsta biten och inget jag vill testa på igen.

Sen satt narkosläkaren och förklarade allt som hände.
T.ex kunde jag fortfarande vicka på tårna under operationen men det sa hon att
det inte gjorde något för det var inte i fötterna dom skulle skära i mig och efter
test med en tång som jag inte kände något av så satte dom igång.
Det var himla skönt faktiskt att ha narkosläkaren där som berättade vad som hände.
Jag blev mycket lugnare och visst kände man hur de höll på där vid magen
men inget som gjorde ont utan allt flöt på.

10.12 hördes ett stort gallskrik och en tår trillade ner för min kind då Nathalie tog
sitt första andetag och fast de förde in henne i ett helt annat rum med en dörr emellan
hördes hon högt och tydligt redan från första stund.
Bara en minut senare 10.13 så plockades Isabella ut och även hon skrek om än inte
med samma kraft som hennes syster gjort minuten innan.

P lämnade då min sida och gick med våra flickor in till rummet bredvid där
de blev undersökta av en barnläkare.
Själv låg jag ju kvar där jag låg och blev nu ihop sydd, här har jag ett vagt minne
att jag kände liten smärta precis i slutet när de sydde ihop mig på högra sidan.
Men inget mer än att det sved lite typ och under tiden de sydde kom P in
och jag fick hålla i Isabella medans han höll i Nathalie.
Sådär fick jag på en gång hålla och känna lite på mina tvillingar som äntligen kommit.

Efter jag var ihop sydd så försvann P iväg med tvillingarna och när de fått mig över till
en annan säng bar det för min del av till uppvaket där jag trodde jag skulle slippa vara
så himla länge då jag hört att när man kan röra benen så får man åka till BB.
Redan när jag kom till uppvaket vid 11 ungefär så kunde jag redan böja på benen.
Men jag fick ändå ligga där ett bra tag innan jag vid 14.30 kom upp till BB.

Som tur var kom P och flickorna mig och gjorde mig sällskap.
En liten anekdot som är lite kul är att jag var ju jätte hungrig och var väldigt
besviken att jag behövt vara på uppvaket så himla länge då det gjorde att jag missade
lunchen men då de har mackor och fil alltid på BB så gjorde det kanske inte jätte mycket.
Jag sa dock till P att jag inte skulle äta så mycket för snart skulle det ju vara middag
och då skulle jag äta så mycket och jag kunde äta vad som helst,
så länge det inte var champinjonsoppa. Gissa vad de hade som middag?
Jooo champinjonsoppa, den ända maten jag absolut inte ville ha.
Där kan man verkligen kalla att man jinxar nått. Usch och fy!
Som tur var hade de riskaka och saftsås till efterrätt så jag fick både min och Ps portion. :)

Vi var kvar tills fredag efter lunch på BB då jag inte kände alls för att stressa hem.
Efter hade jag riktigt ont i några dagar och första dygnet var jag helt groggy då jag
fick smärtlindring inte bara i tablettform utan även med sprutor och sen hade jag väl
ont i mitt snitt i en 4/5 veckor om än att det hela tiden blev bättre.
Åt väl smärtstillande konstant i 2,5 vecka innan jag sen bara tog någon gång ibland.

Vi fick även åka upp en hel del till BB efter vi åkt hem för Bella och Natta,
men mest Bella visade upp höga värden av gulsot.