Ingenting.

Idag fick jag ett mail som jag nog vetat att jag skulle få. För va jag insett sen jag blev arbetslös i November är att nått stort fel på min förra arbetsplats måste jag gjort. Och jag har grävt ner mig. Jag har grävt och grävt. Tårar har det varit många av. Kvällar då jag legat och verkligen inte förstått att det jobb där jag trivdes så bra. Första jobbet jag verkligen tyckte det var roligt att gå till varje dag. Där jag försökte göra mitt bästa varje dag. Brydde mig om jobb statistiken. Där måste jag gjort en sån stor tabbe och värsta är att jag inte själv förstod var jag gjorde. För jag förstår verkligen inte varför jag inte får komma tillbaka. Men tillbaka får jag inte komma.

Borde kanske reagera starkare än vad jag gör nu, men jag tror jag är så nedbruten redan så jag orkar inte. Va tjänar det till? Ska jag skrika? Gråta mer? Ringa och var en jobbig människa som frågar Varför?! VARFÖR?!?!?
För värsta av allt är att jag inte förstår. Hur kan man inte ge ett rakt svar iaf!? Pratade med min förra gruppledare senast i måndag. Varför sas inget då?

Ibland undrar jag om en status uppdatering efter min sista dag då jag inte fick sånt bra betyg är vad som skapade det här. Men samtidigt hade jag ju redan inte fått fortsatt. Dom hade redan sparkat ut mig ur dörren. Kanske var det bara sista spiken i kistan för dom!?

Så tack till mig och mitt visade intresse och engagemang, tydligen betydde det ingenting. :'(