Va gör man?

ibland känner jag mig så lycklig med patrik.
och så himla säker, känns som vi aldrig kommer
ta slut eller nått oavsett vilka hinder vi möter.

sen finns de de stunderna då jag
tycker han är för kontrollerande..
han blir sur om jag inte gjort nått då jag
har varit hemma från jobbet och han har jobbat.
han tycker inte jag ska sova bort min morgon osv.

då känner jag att det här kommer bli vår undergång.
jag kan inte ha en person som hela tiden tycker
och tänker om hur jag ska göra i mitt liv.
han gör mycket saker för mig som jag inte ens tänker på..
såna saker man tar för givet.. men det gör väl jag med.

suck.. just nu.. kan iofs ha och göra med tröttheten.
är jag bara så trött på detta.
och så fort ämnet kommer upp börjar jag skrika.
kan inte argumentera på en vanlig nivå känns det som.
jag har blivit.. som också är patriks favorituttryck på mig.
en 3åring.

det som är så konstigt att när man lägger upp det så här.. s
å låter det som jag inte alls är lycklig.. eller han.
men det är det som är så konstigt.
förutom just det här återkommande bråket
som innefattar det vi alltid bråkar om.
städning.
så är vi jätte lyckliga.

jag förstår inte.
hur kan ett problem få en till sånt huvudbry
och få såna stora propotioner.
jag blir bara så trött.