patrik och jag bråkar mer än vanligt
sen jag fick nerskärt på jobbet.
tycker han försöker diktera upp hela min fritid nu..
för nu har jag ju sååå himla mycket fritid så den ska
inte förspilla tycker han.. jag ska göra dit och dat.
sagt åt han att han känns som en gistapo.
jag vill kunna göra vad jag vill.
och det är faktiskt inte mitt fel att jag fått nedragen tid på jobbet.
men tydligen så måste man göra hela sin dag effektiv.
ibland blir jag bara trött när han fortfarande tror att
alla människor vill verkligen jobba.
nee alla vill inte jobba.
jag skulle trivas utmärkt om jag slapp jobba någe mer i hela mitt liv.
jobb är ett nödvändigt ont som jag ser det.
han förstår det inte.
onsdag, oktober 03, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gu vad jag känner igen det där! När jag bodde hos R i ett halvår gick jag bara och drog fötterna efter mig och var sur på allt, men det berodde på att jag VILLE göra ngt, uttråkad asså. Vänta, det är ju raka motsatsen. Okej, jag förstår inte, haha. Kram på sig hjärtat!
Jag hoppas att det ordnar sig mellan er. Förstår att det är tråkigt när han försöker diktera upp ditt liv på det sättet. :[ Kram!
Skicka en kommentar